Linda Mattila
Morbror Robert
Tant Erica
Tant Belinda
Bodil & Tommys ganska splitternya dotterNär vi kom hem från Kalmar lade vi ivrigt Svea på vågen i förhoppning om att hon skulle ha gått upp massor i vikt. Tyvärr var det inte så… Vi konsulterade hemsjukvården på måndagen och de tyckte att vi skulle avvakta lite. Det hade ju varit många nya intryck för Svea, så det var kanske inte så konstigt att hon ätit lite dåligt.
Hemma hade vi besök av Pers föräldrar. De hade inte träffat Svea sen i april, så det var härligt att de äntligen kom upp.
När det fortfarande inte hänt så mycket på vågen på onsdagen ringde vi sköterskan igen och frågade hur vi skulle göra. Vi hade ju planerat att åka norrut på eftermiddagen, men det kändes inte så kul ifall Svea inte mådde helt bra. Hon tyckte att vi skulle ta Svea till en läkare. Fördelen med att ha bott på sjukhus i 3,5mån och ha hemsjukvård är att vi snabbt kommer i kontakt med specialister vid behov. Vi fick en tid redan samma dag. Upp till neo och träffa P-O. Han undersökte Svea och sa att bortsett från att hon inte gick upp i vikt, så verkade hon må prima. Vi frågade om vi kunde bege oss norrut eller om vi borde stanna hemma, så att Svea skulle få maximalt med lugn och ro. Men eftersom hon i övrigt verkade må så bra, så ville han ge det ytterligare några dagar, så han tyckte att vi kunde åka. Dock skulle vågen med denna gång… Vi skulle höras igen när vi kom ner till Linköping efter helgen och se om vi skulle behöva ge henne något extra tillskott i form av näringsdryck.
Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och begav oss norrut. Denna gång följde även Tilda och vågen med. Även spriten (och då menar jag handsprit) var nedpackad, för att vi ska kunna sprita av alla som kommer att vara i närheten av vår lilla prematur. Skämt åsido, vi träffar lite mer människor än tidigare nu när det är sommar och friskt, även inomhus, men vi är fortfarande väldigt noga med handhygienen.
Första stoppet var hos Bodil med familj i Vallentuna. De hade fått tillökning i familjen – en liten dotter. Hon var så liten och söt! För en gångs skull fick Svea se stor ut! Efter en god middag begav vi oss vidare till mina föräldrar i Gimo. Resan gick bra, men vi kom fram ganska sent, så det var bara att lasta ur bilen och sen sova.
Vi hade hoppats på några soliga dagar på stranden i Hargshamn, men ack vad vi bedrog oss. Inget beachväder alls på hela tiden. Vi fick vara hemma och slappa istället och mormor kunde bota sitt ”Svea-abstinens” lite. Vi fick även besök av morbror Robert, tant Belinda och tant Erica. Robert och Belinda hade träffat Svea när vi fortfarande var på sjukhuset, men Erica hade bara sett henne på bild. Vi har ju inte träffat så mycket folk under våren pga infektionsrisken, så det var verkligen efterlängtade besökare.
På söndagen var det dags för oss att åka söderut igen. På vägen stannade vi och hälsade på Linda och Thomas. Det var jättelänge sen vi sågs, så det var verkligen kul att ses. Hoppas vi kan ses lite mer nästa vår då även Linda ska vara mammaledig! Den fortsatta resan hemåt gick bra. Svea sover gott nästan hela tiden i bilen.
Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och begav oss norrut. Denna gång följde även Tilda och vågen med. Även spriten (och då menar jag handsprit) var nedpackad, för att vi ska kunna sprita av alla som kommer att vara i närheten av vår lilla prematur. Skämt åsido, vi träffar lite mer människor än tidigare nu när det är sommar och friskt, även inomhus, men vi är fortfarande väldigt noga med handhygienen.
Första stoppet var hos Bodil med familj i Vallentuna. De hade fått tillökning i familjen – en liten dotter. Hon var så liten och söt! För en gångs skull fick Svea se stor ut! Efter en god middag begav vi oss vidare till mina föräldrar i Gimo. Resan gick bra, men vi kom fram ganska sent, så det var bara att lasta ur bilen och sen sova.
Vi hade hoppats på några soliga dagar på stranden i Hargshamn, men ack vad vi bedrog oss. Inget beachväder alls på hela tiden. Vi fick vara hemma och slappa istället och mormor kunde bota sitt ”Svea-abstinens” lite. Vi fick även besök av morbror Robert, tant Belinda och tant Erica. Robert och Belinda hade träffat Svea när vi fortfarande var på sjukhuset, men Erica hade bara sett henne på bild. Vi har ju inte träffat så mycket folk under våren pga infektionsrisken, så det var verkligen efterlängtade besökare.
På söndagen var det dags för oss att åka söderut igen. På vägen stannade vi och hälsade på Linda och Thomas. Det var jättelänge sen vi sågs, så det var verkligen kul att ses. Hoppas vi kan ses lite mer nästa vår då även Linda ska vara mammaledig! Den fortsatta resan hemåt gick bra. Svea sover gott nästan hela tiden i bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar