Februari 2012

Jag är ganska dålig på att uppdatera bloggen nu för tiden. Dels beror det på att tid är en bristvara, men även på att ni nog inte är så många som tittar in här längre. Jag har dock tänkt att jag iallafall ska försöka få ner lite text och bilder varje månad.

 Svea lånar gärna lilla dammsugaren och drar en repa.

 En mysig dag på Valla med söta djur & rolig lekpark.

 Första sminkningen...

 Bakar en kaka till pappa på alla hjärtans dag!

 Mina finaste!

 Puss bästa pappa!

Slottsmålning!

Svea är så duktig med maten. Hon kämpar på och smakar på det mesta. Än så länge är det näringsdrycken minimax, som är huvudfödan, men det går framåt. Häromdagen hade hon ätit makaroner och TRE köttbullar hos dagmamman. Det är nog "Svea världsrekord" helt klart. Hon vill också så gärna äta yoghurt, men hon verkar tycka att det är obehagligt när den kladdar i munnen. Man kan riktigt se på henne hur hon kämpar för att äta den utan att den kladdar i munnen. Det bästa hon vet i "matväg" är fredagsmys och mellomys. Då dukas det fram chips och popcorn och hon tycker det är så gott! Redan på onsdagen kan hon fråga "Mamma, vad får vi äta idag då?" "Ja, vi ska väl äta mat." "Inget fredagsmys då..."

Matsituationen är helt annorlunda hos oss nu för tiden. Förut fanns det inte mycket trevligt med måltiderna. Det var stressigt och pressande och tårarna var oftast nära för mig, då jag mådde så dåligt av hur lite Svea åt. Nu är det lugnt och Svea sitter oftast med hela måltiden. Ibland äter hon lite ibland inte, men jag har lärt mig hantera situationen och oavsett hur mycket hon äter, så ska hon känna sig nöjd över sin prestation. Ibland behöver hon lite vägledning i ätandet, men oftast är hon så pass intresserad själv nu för tiden, så vi behöver bara stötta lite grann. Även nu kan tårarna bränna innanför ögonlocken när vi äter, men det är av glädje, stolhet och hopp. Glädje över att jag stod på mig om att Svea inte skulle göra någon knappoperation och att vår tid på Folke Bernadotte börjat ge resultat, stolthet över hur hon själv kämpar med ätandet och hopp om att det faktiskt kommer bli normalt så småningom. Inte nu och kanske inte snart, men någon gång så kommer Svea äta normala portioner och uppskatta det!