För drygt 3 år sedan...

... så var jag fortfarande lyckligt ovetande om vad som väntade. Det var nyårsafton och vi hade vänner på besök. Vi åt god mat, pratade och hade trevligt. I min mage låg du och där var det tänkt att du skulle ligga länge till. Jag hade faktiskt inte en endaste tanke på att det skulle kunna bli på något annat sätt.

Jag lusläste gravidkalendern vecka för vecka på nätet. Den berättade hur lång du var, vad du vägde, hur du utvecklades och vad du hade för dig där inne i magen. Den talade även om vad jag borde göra: mäta magen, gå på föräldrautbildning, fundera på smärtlindring, packa BB-väskan osv. Men de där sakerna om vad jag borde göra hann jag aldrig läsa med dig i min mage än mindre göra. Det har jag läst i efterhand, långt i efterhand.

Bara timmar efter midnatt vändes min värld upp och ner. Nu, 3 år senare är den helt klart rättvänd igen, men helt rak blir den aldrig.

Jag har haft tur, enormt ofantlig tur - för jag har dig Svea och du mår bra. Jag önskar att du hade sluppit allt lidande på vägen och att du ville äta lite, men annars har jag inget att klaga på. Jag är lycklig över att du finns hos mig, men jag är inte ovetande och det kan jag aldrig bli igen.