"Åka bil, åbba!"

Det är svaret jag får varje söndag kväll när jag frågar Svea vad mamma ska göra... Jag har en klump i magen och tårar som bränner varje söndag kväll när det är dags att sätta sig i bilen och bege sig norrut till jobbet. Jag sätter mig i bilen och gråter lite till rösten som läser ljudboken. Jag lyssnar på en bok av Martina Haag. Boken i sig är ganska rolig och när jag tänker på vad den handlar om så blir jag faktiskt på lite bättre humör ändå och inser att jag har ju det faktiskt inte värst i hela världen. Den handlar om en familj och all stress med dagislämning, jobb, dagishämtning, middag, aktiviteter... Ja, en vardag som knappt går ihop. En vardag som jag tror många upplever. Tänk vad lyxigt jag har det ändå! Jag är ju snart hemma igen (nåja, om några dagar iallafall...) och då har jag ju både torsdag och fredag ledig med Svea. Det är ju två bonusdagar jämfört med många andra! Måste försöka tänka så oftare, så att jag kan överleva dygnen utan familjen!

Gällande Sveas peg/knapp-operation, så har jag nog börjat vänja mig vid tanken och eftersom hon just nu i stort sett inte äter något annat än vällingen och ibland knappt den, så kommer det nog till och med bli ganska befriande. Hoppas vi får en tid snart, för det känns jobbigt att gå och vänta. Det skulle även vara skönt att få det gjort snart, så att det hinner läka ordentligt till sommaren, annars blir det ju inget bada alls för henne i sommar.

Just nu är du hos mormor och morfar i ett par dagar, eftersom jag jobbar och Per jobbar i Dubai. Det är nog värst för mig, för du har nog det hur kul som helst när du kör med mormor hela dagarna och hittar på massa bus.
Lillskorpan överraskade mamma med att räkna till tio i morse! När jag frågat henne om hon kan räkna, så har hon bara svarat ett, två, ett, två, ett två och jag har tänkt att hon inte kan mer, men när jag sa tre, så fortsatte hon räkna upp till tio. Hon har alltså lite svårt med trean men om man ger henne den så rinner det på :-) Min stora duktiga tjej!
Just nu är det ganska mycket och ibland är det svårt att hålla tårarna tillbaka, både pga allt jobbigt i vårt liv just nu men också pga att du är så fantastisk att vara med lilla Svea. I morse lade du märke till att tårarna rann på mammas kinder och du sa "Mamma ledsen?" "Ja, jag behöver nog en kram." svarade jag. Du gav mig genast en lång kram. Tårarna rann ännu mer, men mest av lycka - lycka över att få vara mamma till just dig min söta, kloka dotter!