Ett normalt & vanligt barn...

Idag var vi på Bvc. Svea skulle få sitt 18mån vaccin och mätas och vägas. Jag tycker ju det mesta har gått bra på senaste tiden och livet börjar faktiskt kännas ganska normalt med ett helt vanligt barn (om än ganska litet). Jag hade alltså inte den minsta oro i kroppen för Bvc-besöket denna gång. Jag var inte ens orolig för vikten, vilket alltid har varit ett orosmoment hittills. Hon äter ju välling nu OCH mat, så det kan ju inte vara några problem! Vågen stannade på 8290gram. Ok, ingen jätteökning sen sist, men ok ändå. Måttbandet visade 75,5cm - det var imponerande, 4cm på 4månader. Därefter är det dags för vaccinationen. Svea sitter i mitt knä. Hon har två legobitar i händerna som hon grejar med och hon är lugn. När det sticker till gråter hon till lite kort, men det går genast över när nålen tas bort. Är det för att hon varit med om så mycket och blivit stucken så många gånger, som hon inte bryr sig? frågar sköterskan. Ja, kanske det, hon kanske är härdad, svarar jag. Jag funderar vidare... Svea är ganska tålig och när hon gör sig illa går det fort över även om det såg ganska otäckt ut. Hon kanske är härdad? Kan det vara dåligt? Har hon påverkats på något annat sätt? Nej, jag har ett normalt och vanligt barn nu.

Sist till huvudomfånget... efter upprepade mätningar och ett evinnerligt tittande på normalkurvan, frågar sköterskan om det hänt något särskilt med Svea,. Nej, det tror jag inte, svarar jag. Då frågar hon om vi har något direktnummer till någon läkare på neo. Nej, det har vi inte säger jag. Och tänker: Varför ska vi ha det? Vårt barn är ju normalt och vanligt nu, vi ska inte behöva ringa något direktnr till någon neoläkare! Sköterskan frågar vart jag tycker att hon ska ringa. Jag säger att jag inte vet, barnmottagningen på US kanske. Hon ringer dit. De pratar en stund, när sköterskan säger att flickan är född i v.24+0 tar samtalet ganska fort slut. Ring neo, blir svaret hon får. Mitt barn är nog inte så normalt och vanligt som jag vill tro. Jag är van att sjukvårdsupplysningen, Bvc, apoteket och dylikt drar öronen åt sig och hänvisar till neo när jag nämner hennes tidiga födelsevecka, men jag trodde nog att Barnmottagningen på ett universitetssjukhus inte skulle tycka att det var så konstigt. Hon får iallafall inte tag i någon på neo. Vårt besök avslutas och hon säger att hon hör av sig när hon pratat med läkaren på neo. Vi plockar ihop våra saker och jag tackar för idag, Svea vinkar, sköterska vinkar och vi går. Jag är väldigt samlad uppfattas nog som helt oberörd av det som precis skett. Sköterskan tänkte säkert: Ja, man blir väl så där härdad som förälder till ett barn fött i v24+0. Nej, nej, nej, jag är inte härdad, men jag har nog lärt mig hantera saker på ett sätt som fungerar i vardagen med andra människor. Nu sitter jag här hemma med en stor klump av oro i magen. Vad är det för fel? Varför har huvudet växt mer än normalt? Oron gnager, gnager, gnager. Jag som precis börjat tro att jag hade en normalt och vanligt barn.

Jag vill tillägga att jag tycker det är jättebra att både Bvc och barnmottagningen tar en sån här sak på allvar och hellre kollar upp det en extra gång än bara säger att det är helt normalt. Vilket jag uppfattar är svaret på många föräldrars oro.