Det går framåt!

Jag blir så glad & sprallig när jag får ligga på mage utan slangar & sladdar!

Jag drömmer om att jag snart är syrgasfri.

Det gör lite ont när mamma tar bort sondtejpen på kinden, men nu är det förhoppningsvis för sista gången.

Ok, jag har insett att vi är två om mattes uppmärksamhet nu. Men det gör inte så mycket för vi kommer nog kunna ha endel kul ihop när hon blir lite större.

På promenad i Berg

Ebba med kanin nere vid kanalen.

Filip matar killing vid kanalen.

I onsdags ar vi sjukhuset med Svea. Denna gång var det för att hon är med i en studie där de mäter mängden kroppsfett hos för tidigt födda. Svea fick ligga i något som såg ut som en rymdskapsel i 2 minuter och så mättet hennes kroppsfett upp. Hon består av 40% fett vilket är rekordmycket i den här studien. Det låter ju sådär... men läkaren sa att det var bra. Nu ska de även analysera min bröstmjölk för att se vad den består av. Antagligen grädde eller nåt sånt... Vi passade även på att fråga om hur vi ska göra med matningen. Vi hade inte gett Svea någon mat i sonden under ett dygn utan hon hade bara ammat. Personalen tyckte att vi skulle fortsätta med amningen och avvakta med sondmatningen. Vi skulle dock låta sonden sitta kvar tills på fredag, för säkerhets skull ifall hon inte skulle orka äta tillräckligt själv.

Vi ser alltid fram emot att åka till sjukhuset. Kanske inte för att åka till sjukhuset i sig utan för att få träffa personalen, "vår personal". De är så härliga och tar sig tid att prata med oss och hälsa på Svea när vi kommer.

Som sagt skulle sonden sitta kvar till fredagen, men det tyckte inte Svea... Senare på kvällen gjorde hon en riktig kaskadkräkning och vips så hängde sonden ut ur munnen. (Jag satte hjärtat i halsgropen, för jag hann under några millisekunder tro att det var en mask som hängde ut ur munnen). Ja, då var det ju bara att hålla tummarna för att hon skulle orka äta ordentigt själv. Hon åt kanske lite dåligt första dygnet, men nu har hon kommit igång ordentligt och vi är inte oroliga för att hon ska få för lite. Det är ju inte så kontigt att det tar ett tag innan man förstår hur man ska göra och varför det "kurrar" i magen ibland. Hon har ju faktiskt fått mat i magen ca var tredje timme vare sig hon har velat det eller inte. Det känns iallafall fantastiskt att hon nu ammar till 100% som vilket barn som helst. Nu känns timmarna "vid pumpen" värda sitt slit :-)

Vi har verkligen njutit av det vackra vädret som varit och att vi än så länge får vara hemma båda två och ta hand om Svea. Vi kommer fortsätta vara restiriktiva med besökare ett tag till. MEN om ni känner er friska och krya så får ni gärna komma och besöka oss utomhus. Vi har en stor altan och det finns trevliga promenadstråk här i Berg.

Tack för alla kommentarer här på bloggen. Det värmer så att veta att ni följer oss även om vi inte kunnat ses än.