Trollunge?!
Lilla hjärtat
Slappar på skötbordet.
Skönt med friskluft.
Är baby ett bärbart system?
(Syrgas på ryggen & överakningen i handen)
Idag är det alltså den dag då Svea skulle ha fötts om allt gått som planerat. Det är med mycket blandade känslor jag tänker tillbaka på tiden som gått från nyårsaftonsnatten fram tills idag. Jag är jätteglad för att vi är hemma och för att Svea mår så bra som hon gör. Hon har haft en väldigt kämpig start här i livet, men hon har klarat sig ifrån många av de problem som kan drabba ett prematurt barn - hon har ingen påverkan på ögonen, har inte haft någon hjärnblödning och hennes hjärta är inte påverkat. Det vi nu har att kämpa med är hennes sjuka lungor (BPD). Hur de kommer påverka henne i framtiden går inte att säga nu, utan det får tiden utvisa. Svea har fortfarande syrgas i grimma och hon får viss del av sin mat i sond. Hon ammar nog nästan hälften av sina mål nu, så det går framåt.
Men mitt i den här lyckan över att vi är hemma och att Svea mår bra kan jag inte låta bli att sörja. Sörja den graviditet som jag inte hann få uppleva, förväntningarna och förberedelserna inför förlossningen och pysslet och inköpen hemma för att allt skulle vara "perfekt" när man kom hem med den lilla bebisen. Inget av det här hanns med - det var ju halva tiden kvar!
Svea Felicia - min älskade lilla ärta - hoppas resten av ditt liv inte blir lika dramatiskt som dina första månader.
Ni är starka och det tar tid Marina, att bearbeta de som hänt, man skäms nästan för att man sörjer, för trollungarna är ju trots allt vid liv, men vi måste få sörja, vi förlorade en halvgraviditet, - har fortfarande svårt att se gravida kvinnor! Behöver du prata så ring, vi går igenom samma saker och kan dela känslor och saker som skett, har med förståelse än andra! Vi tänker på er och saknar er något enormt!
SvaraRaderaKramar Kim m. familj
kanske inte menar förståelse, men mer hm...vi har mer "samma känslor" aa, hoppas du förstår vad jag menar!
SvaraRadera