Svea har skött sig jättebra i sin säng. Hon har hållt värmen jättebra och vi har till och med kunnat ta bort ett täcke. Hon har inte heller blivit störd av ljuden på salen. Hennes syrgasbehov ligger mellan 36% och 42%. Hon mår bra och visar tydligt vad hon inte uppskattar. Går det inte hennes väg så skriker hon. Ja, det låter som en "vanligt" bebisskrik, men givetvis i proportion till hennes storlek. Hon vänder även på huvudet själv, även om hon oftast fastnar halvvägs pga att slangen i näsan är i vägen.
Både igår och idag har hon haft bradykardi, dvs att hennes puls sjunker under 100. Det är obehagligt, men det vänder ganska fort. Personalen misstänker att det beror på att hon äter samtidigt som hon bajsar ett jättelass och det blir helt enkelt för mycket på en gång för henne. Det är enligt dem inget konstigt beteende för så små barn.
En annan mindre trevlig händelse inträffade när jag hade Svea på bröstet idag. Helt plötsligt säger det bara "poff" och Cpapen (apparaten som blåser luft) slutar fungera. Det blir stressigt när Svea inte får någon andningshjälp och sjuksköterskan säger till Per att trycka på akutlarmet. På två röda fylls rummet av personal från barnsköterskor till läkare. Svea får luft från en neopuff och en ny Cpap tas in och efter ett tag är allt bra igen. Räcker det inte med att Svea strular med sin andning ibland, nu ska även maskinerna strula...
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar